Snabbaste turen hittills:)
I helgen var min bror och hans sambo upp och hälsade på. Då var dom snälla och släpade med sig sina cyklar upp fast dom bara kom upp för nån dag...jag är otroligt tacksam för det!
På fredagen så firade vi så klart midsommar med allt som:)
Men på lördagen hade vi planerat en lång och snabb(för min del iaf) cykeltur, lite för att kolla vad jag orkar prestera. Är mest ute på nybörjarturer i lugnare tempo så det är svårt att veta vad man egentligen orkar med.
Vi gick ut lugnt och tog det väldigt lugnt i alla uppförsbackar för att kunna köra på när det gick utför och på platten istället.
Som käre bror säger...man behöver inte köra slut på sig i uppförsbackarna för att kunna få upp ett bra snitt, och det stämmer så bra!
Allt gick bra och smärtfritt i dom första 65 km men sen insåg jag att jag druckit tillräckligt men ätit alldeles för dåligt under turen.
Jag höll på att gå tom, så dom sista 15 km var jobbiga. I en av dom sista jobbiga uppförsbackarna började jag bli yr i huvudet och fick släppa lite för att vila.
Sista biten hem är en massa uppför och då sa min brors sambo att, en spurt finns alltid kvar och flinade....å det gjorde det faktiskt!
Men när vi skulle av cyklarna var jag alldeles skakig i benen:/
Maken kom ut för att möta oss, då fick han ta min cykel så jag kunde lägga mig på gräset för att pusta ut och vila min onda svanskota:)
Dom lyckades få upp mig i 29,5 i snitt på våran 7 milsrunda, vilket jag är mycket nöjd med!
Så nu kanske man törs följa med dom snabbare i klubben och börja med att bara ligga längst bak för att kolla läget:)
På fredagen så firade vi så klart midsommar med allt som:)
Men på lördagen hade vi planerat en lång och snabb(för min del iaf) cykeltur, lite för att kolla vad jag orkar prestera. Är mest ute på nybörjarturer i lugnare tempo så det är svårt att veta vad man egentligen orkar med.
Vi gick ut lugnt och tog det väldigt lugnt i alla uppförsbackar för att kunna köra på när det gick utför och på platten istället.
Som käre bror säger...man behöver inte köra slut på sig i uppförsbackarna för att kunna få upp ett bra snitt, och det stämmer så bra!
Allt gick bra och smärtfritt i dom första 65 km men sen insåg jag att jag druckit tillräckligt men ätit alldeles för dåligt under turen.
Jag höll på att gå tom, så dom sista 15 km var jobbiga. I en av dom sista jobbiga uppförsbackarna började jag bli yr i huvudet och fick släppa lite för att vila.
Sista biten hem är en massa uppför och då sa min brors sambo att, en spurt finns alltid kvar och flinade....å det gjorde det faktiskt!
Men när vi skulle av cyklarna var jag alldeles skakig i benen:/
Maken kom ut för att möta oss, då fick han ta min cykel så jag kunde lägga mig på gräset för att pusta ut och vila min onda svanskota:)
Dom lyckades få upp mig i 29,5 i snitt på våran 7 milsrunda, vilket jag är mycket nöjd med!
Så nu kanske man törs följa med dom snabbare i klubben och börja med att bara ligga längst bak för att kolla läget:)
