Jahapp så var man en riktigt cyklist nu då:)
Idag var jag och maken iväg på tempocykling, det vanliga onsdagsnöjet:) PA som håller i det var på jobbet men en kille vi inte träffat förut dök upp...kul med nytt folk!
Tempocyklingen vi kör innebär att man startar 1 och 1 med ca 1 min mellanrum och cyklar en runda på 12 km. Så ser man om man blir snabbare vecka för vecka.
Maken stack iväg först för han skulle köra lugnt och jag skulle då få nån att jaga. Problemet var bara att det var en jävulusisk motvind och jag började må illa redan före första backen. Hade tyvärr vräkt i mig en massa mat på alldeles för tom mage en stund innan:(
Men runt kom jag men det tog 2 min längre tid än förra gången.
Vi stannade och tjötade lite och sen när vi skulle bege oss hemåt...då kom den...min allra första vurpa!!
Vi skulle korsa en väg men tänkte vänta in den kommande bilen innan vi körde över. Hade all tid i världen att komma loss från pedalerna men skof-n ville helt plötsligt inte lossna...så till slut stöp jag med knät före ner i asfalt och grus....fasen å rå!
Upp å studsa...borsta bort lite grus och sen trampa hem...man är ju tuff;)
Så min brors kommentar när jag kom hem var Ja, nu är du en riktig cyklist. =)
Najs! Innebär det att jag har tagit klivet från total amatör till mindre amatör eller bättre än så!?:)
Tempocyklingen vi kör innebär att man startar 1 och 1 med ca 1 min mellanrum och cyklar en runda på 12 km. Så ser man om man blir snabbare vecka för vecka.
Maken stack iväg först för han skulle köra lugnt och jag skulle då få nån att jaga. Problemet var bara att det var en jävulusisk motvind och jag började må illa redan före första backen. Hade tyvärr vräkt i mig en massa mat på alldeles för tom mage en stund innan:(
Men runt kom jag men det tog 2 min längre tid än förra gången.
Vi stannade och tjötade lite och sen när vi skulle bege oss hemåt...då kom den...min allra första vurpa!!
Vi skulle korsa en väg men tänkte vänta in den kommande bilen innan vi körde över. Hade all tid i världen att komma loss från pedalerna men skof-n ville helt plötsligt inte lossna...så till slut stöp jag med knät före ner i asfalt och grus....fasen å rå!
Upp å studsa...borsta bort lite grus och sen trampa hem...man är ju tuff;)
Så min brors kommentar när jag kom hem var Ja, nu är du en riktig cyklist. =)
Najs! Innebär det att jag har tagit klivet från total amatör till mindre amatör eller bättre än så!?:)
